Sedan januari 2020 har barnkonventionen varit lag. Att skärpa lyssnandet och se barnen som viktiga på riktigt. Barn med mycket kunskap och klokhet som vi vuxna inte kan förstå, för vi är vuxna. Vi kan förstå på vårt sätt men aldrig på barnens sätt. Att ha barns bästa i tanken tror jag att vi alla vill ha men frågan är om vi vuxen gissar eller om vi har tagit reda på barns tankar och funderingar. Har vi gett dem en chans att få komma till tals och känner de att det är viktigt på riktigt det de säger.

I dag var jag och besökte Förskolan Munkalyckan i Munka-Ljungby där jag träffade Barnrådet som finns på förskolan. Det var Ilias, Vilma, Vilgot och Alve jag träffade. Barnen mötte mig i dörren med sina pärmar och vi kom in i ett rum där det var uppdukat med vuxenfika, för det har man när man får besök. Dock inte kaffe men väl kaka och vatten att dricka.

Barnen tog upp sina pärmar där de har material kring barns rättigheter i barnkonventionen. Artiklar som de under hösten har fått prata om här i Barnådet. Vad kan de betyda, vad tänker barnen på kring de olika rättigheterna. Men representanterna har även fått med sig frågor ut till sina avdelningar där de fått presentera materialet och frågorna.
De har fått veta mer om:
Rätten till ett namn.
Rätten till en familj.
Rätten att lära sig saker.

Den artikel som var aktuell idag var: Jag har rätt att få hjälp när jag är sjuk och de
hade också en fråga kring vad som hände när barnen blev sjuka.
Förskollärare Linda Grönvall hade fått in alla barnens tankar, hade de fått någon hjälp då de var sjuka. Många barn berättade att de hade kräkts och fått hjälp på olika sätt, någon hade ramlat och hade också fått hjälp. Någon hade inte varit sjuk alls och någon hade fått prickar och då var det ju vattkoppor de hade. Det visste barnen. Då Linda berättat vad barnen på avdelningarna hade berättat undrade hon om barnen hade fått någon hjälp och de tyckte att de hade fått bra hjälp men några svar var lite luriga.
De var också överens om att man inte fick luras för då blev det värdelöst.
Svaren kom från de två avdelningarna som har barn mellan 3-5 år.

Barnrådet har också andra uppgifter och en av dem var att tänka efter vad de vill som ska köpas in till förskolan.
De hade också fått berätta varför de önskade dessa saker.
De skulle både tänka på inomhus och utehus. Inomhus ville de tex. gärna ha fler sirenlampor, småbilar, tåg som blinkar, bamsepussel.
Tågen bråkade man om, det var för lite tåg.
Utomhus tex. bollar, små spadar, enhörningsstaty, pinnar som man får knäcka, hammare så de kunde spika i lösa spikar och stora dinosaurier så man inte glömmer bort dem. Men den stora önskar var cyklar. Men här var de inte riktigt överens med pedagogerna men de hade inte gett upp.

Men om man nu skulle köpa sakerna hur gjorde man då undrade Linda. Man fick nog prata med Chefen som bestämer. Var kan man köpa cyklar då, självklart på Biltema där de har många cyklar. Linda ställde frågan att det är nog ganska dyrt var kan man få pengar ifrån.
– På banken finns det pengar .
De kom överens om att lämna listan till inköpsgruppen.

Nu var mötet nästan slut och det var dags för att få med sig en ny rättighet.
Nya rätten: Rätten att säga vad man tycker och när får man säga vad man tycker.
Barnen kom genast med förslag på att inte retas, att säga snälla ord.

Då var barnrådet slut för denna gång och självklart hann vi med fika också.

Linda berättar att Barnrådet träffas varje torsdag och hon upplever att det från barnens sida tar det på stort allvar och tycker det är roligt. De berättar gärna för de andra barnen att de är representanter. Linda har också en vision och önskan att ska finnas ett Barnråd på alla förskolor i Ängelholms kommun där barnens rättigheter blir en skyldighet för alla vuxna.

De har bla. använt materialet som heter: barnrättföralla.se

Ta gärna kontakt med Linda om man vill veta mer eller berätta hur man jobbar på likande sätt.

Fotografer Vilma, Alve, Vilgot, Ilias, Rose-Marie

Text Rose-Marie Karlsson
Barnrättsstrateg Ängelholms kommun